Den spanska modedesignern Agatha Ruiz de la Pradas och produktions- och designbyrån D-Factos verk Corazón kommer med ett enormt hjärta till Domkyrkans övre avsats. Hjärtat pulserar i otaliga färger i takt med mäktig musik som komponerats för verket. Domkyrkan i verkets bakgrund smälter in i verket när den blir belyst. Verkets längd är cirka fem minuter. Verket har tidigare visats i ljusevenemanget Fête des Lumières i Lyon i Frankrike år 2012.
Förevisningstid: Dagligen kl. 17-22
Agatha Ruiz de la Prada kommer från Madrid och är en av de mest kända modedesignerna och kulturpåverkarna i Spanien. Corazón är mycket typiskt för de la Prada: kärlek och lycka är de viktigaste faktorerna även i hennes internationellt kända, färgglada kläddesign med grafiska mönster. Hon gav ut sin första kollektion redan 1981 och har efter detta verkat aktivt i de spanska konst- och kulturkretsarna.
D-Facto är en produktions- och designbyrå från Lyon som har genomfört flera internationella storskaliga projekt, bl.a. i samband med ljusfestivaler och stadsevenemang.
Franska CT Light Concepts Urban Flipper förvandlar Nya studenthusets fasad till ett jättelikt flipperspel. Spelets boll går längs husets dekorativa former och byter riktning när den träffar fönster, balkonger och kolonner. En tittare åt gången kan spela flipperspelet på plats framför verket. Flipperspelet har givetvis även tillhörande ljud! Det interaktiva verket har visats första gången i ljusevenemanget Fête des Lumières i Lyon i Frankrike år 2011.
I samarbete med Penningautomatföreningen RAY. Verket stöds av Franska institutet i Finland.
Förevisningstid: Dagligen kl. 17-22
CT Light Concept är Thibaut Berbeziers och Carol Martins företag som verkar i Lyon i Frankrike och som har specialiserat sig på ljusdesign samt show- och scenbelysning. Interaktivitet är en viktig del av deras verk: publiken kan ofta delta i verken med hjälp av smarttelefoner eller spelkontroller.
360 är en studie om eldens visualitet, skönhet och de starka känslor som den väcker i oss alla. I föreställningen förenas dans och eldcirkus. Artisterna uppträder med bland annat brinnande käppar, rep och ringar. 360 bryter det tvådimensionella i eldkonsten: föreställningen visas på en rund, manegeliknande scen och kan ses från alla håll. Föreställningen visas två gånger om dagen, kl. 18.00 och 19.30, och är 25 minuter lång.
Förevisningstid: Dagligen kl. 18 och 19.30
Tulisirkus Walkea är eldkonstnären och koreografen Antti Sunialas ensemble, vars syfte är att förnya eldkonsten och föra den närmare modern cirkus. Internationella toppnamn inom eldkonst och professionella dansare har uppträtt i Tulisirkus Walkea: i år medverkar Aušra Degutytė, Aistė Krasauskaitė, Ugnė Motekūnaitė och Jovita Aukštakalnytė från den litauiska gruppen Studio Fire Circle. Tulisirkus Walkea har uppträtt i Lux Helsinki även tidigare, åren 2011 och 2012.
Antti Suniala har studerat på cirkuslinjerna vid Åbo konstakademi och Beijing International Art Schoolin i Kina. Suniala har belönats med Esiintyvät Taiteilijat ry:s pris för årets underhållningsartist år 2010 samt med konstpriset i hemstaden Träskända år 2011. Suniala bor och tränar i Berlin.
Ljuddesigner Kristian Ekholms och mediekonstnär Paula Lehtonens audiovisuella verk har inspirerats av evenemangsplatsen, ruinerna av VR:s magasin. Verket har planerats att påminna helsingforsare om områdets närhistoria.
Färgerna som växlar mellan nyanser följer ljusets ändring i en solnedgång i maj. Att följa med verket på nära håll öppnar upp en audiell helhet bestående av blid musik.
Godsstationen som bevarats mitt i Helsingfors berättar om det intensiva startskedet inom industrialiseringen för över hundra år sedan. Senare blev magasinen ett centrum för gräsrotskultur, och nu har området tagits över av affärslivet och kulturevenemang för den stora allmänheten. Konstnärerna vill lyfta fram byggnaden i rampljuset ännu en gång.
Konstsamfundet stödjer verkets genomförande.
Förevisningstid: Dagligen kl. 17-22
Paula Lehtonen är en mediekonstnär från Helsingfors som skapar rumsliga videoinstallationer och elektronisk konst. Lehtonens verk har nyligen visats på bl.a. Konstmuseet Kumu i Tallinn och museet Aboa Vetus & Ars Nova i Åbo. Lehtonen utexaminerades från utbildningsprogrammet för bildkonst vid Tammerfors yrkeshögskola år 2008 och från Medielaboratoriet vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur år 2013.
Kristian Ekholm är en ljuddesigner från Helsingfors som har utexaminerats från Teaterhögskolans institution för ljud- och ljusdesign år 2008 och har studerat audiovisuell mediekultur vid Lapplands universitet. Ekholm arbetar aktivt med föreställande konst på bl.a. Teater Viirus. Ekholm har belönats för framgångsrikt scenarbete på Svenska Teaterföreningen i Finlands 100-årsjubileum år 2013 samt tilldelats priset Ääni-Säde för bästa ljudplanering på Thalia-galan år 2010.
Kulan (Kuula) belyser Musikhusets glashörn mot Mannerheimvägen och lyser upp vägen för förbipasserande. Kulan utgår från ljusets ursprung, en glödande punkt. Kulans material är mekanik, friktion, konstruktion och ljud. Tapani Rinne har komponerat musiken till verket. Förnyat Kulan har tidigare visats på bl.a. evenemanget Ljusets Krafter.
Förevisningstid: Dagligen kl. 17-22
Ilkka Paloniemi är en ljusdesigner och teaterkonsult som har genomfört hundratals projekt inom föreställande konst sedan 1980 – allt från rock till opera, ljus- och rumsinstallationer samt modern dans.
Den internationellt kända musikern, kompositören och producenten Tapani Rinne är mest känd för sitt banbrytande arbete med Rinneradio och Wimme Saari. Rinne är en pionjär inom tidig technojazz och känd för sin experimentella och innovativa stil att spela klarinett och saxofon. Rinne har även komponerat musik till åtskilliga dokumentärer och spelfilmer, teater, radio och TV.
Verket som breder ut sig på Villa Hagasunds fasad har inspirerats historien av den ljusröda byggnaden och dess invånare: minnen, minnet och drömmar. Hur nära varandra är minnen och drömmar? Hur nära är de till ett vaket tillstånd? Villan, som representerar klassisk arkitektur, betraktas genom målade filmer och drömlika syner som skapas av skuggfigurer. Musiken har komponerats av Aake Otsala.
Förevisningstid: Dagligen kl. 17-22
Mika Haaranen är ljusdesigner, scenograf och fotograf. Han har designat den visuella helheten för många föreställningar och evenemang. Variationen i de belysningar som Haaranen har utarbetat sträcker sig från teater och musikaler till modern dans, konserter och film. Haaranen har utexaminerats från Teaterhögskolans institution för ljus- och ljuddesign och studerar för närvarande i magisterprogrammet för teaterscenografi vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur.
FYR är en hyllning till fyrljus, eldar och lampor som vägleder i natten. Verket består av över tvåhundra stormlyktor och glödlampor. FYR är just en fyr som reflekterar ljusglimtar på Nationalmuseets innergård. En tidigare version av ljusverket har visats i Berlin i SUOMESTA-galleriets och Freies Museum Berlins gemensamma utställningslokal.
Ingång till Nationalmuseets innergårdarna genom Museigatans portar bakom byggnaden.
Förevisningstid: Dagligen kl. 17-22
Ljus- och videokonstnären Jari Haanperä, som numera bor i Berlin, är känd för sina matrisaktiga ljusverk som ofta drar nytta av olika slags linser och rörelse. Haanperäs installationer är rörlig bild utan film. Konstnären förenar enkla framföranden och lågteknologiska lösningar med elljus, akustisk-elektroniska och digitala ljud, motoriserade rörelser, optik och föremål.
Snailtrail är ett laserljusverk av tysken Philipp Artus. Verket, som avtecknas på ett fosforescerande material, skapar ett glödande spår som långsamt falnar. För att se verkets avancemang måste publiken följa en "snigel" som rör sig på ytan av en cylinder.
Verket har inspirerats av den exponentiella tillväxttakten i mänsklighetens historia. Idag utgör den snabbt ökande informationsmängden på internet ett exempel på detta. Snailtrail har visats på bl.a. Luminale-ljusevenemanget i Frankfurt år 2012.
Ingång till Nationalmuseets innergårdarna genom Museigatans portar bakom byggnaden.
En videoversion av ljusverket kan ses i Nationalmuseets caféet dagligen kl. 17-22.
Förevisningstid: Dagligen kl. 17-22
Philipp Artus har studerat konst, animation och musikteori i Frankrike och Portugal och utexaminerats från akademin för mediekonst i Köln i Tyskland. Konstnärens verk kombinerar rörelse, bild och ljud. Han skapar audiovisuella upplevelser som kombinerar lekfullhet och minimalism, tidlösa teman och moderna observationer samt snabbhet och tystnad. Artus verk har visats på flera museer, gallerier och festivaler runtom i världen.
Den lyktpark som under flera år har hänfört allmänheten genomförs på nytt som ett samarbete mellan Aalto-universitetet och Konstuniversitetets Teaterhögskolan. Kurator för parken är miljö- och samfundskonstnären Kaisa Salmi. De nya, färggrannare lyktorna tillverkas av studerande inom konst och formgivning, och dessutom innehåller verket lyktor utarbetade av studerande och yrkespersoner under tidigare år.
Lantern Park är ett projekt som varje år utvecklas till ett allt rikligare ljusfenomen. Då kvällen mörknar omfamnar det parken i sin vinterskrud och även parkbelysningen omvandlas till en del av stämningen. Denna gång har verket nästan 150 lyktor som fyller parken från Nationaloperan ända fram till Villa Hagasund. Lyktorna belyser parken även nattetid.
Förevisningstid: Dagligen kl. 17-22
Philippe Morvans Ring[z] har fått sin inspiration av den plats där verket ursprungligen genomfördes: den historiska amfiteatern Trois Gaules från år 19 AD i Lyon, Frankrike. Verket visades första gången år 2012 vid ljusevenemanget Fête des Lumières.
Verket handlar om styrka och dess inverkan på publiken. Formen är en cirkel, en central form i amfiteatern, som för tankarna till en historisk värld av symboler, kulturer, vetenskap och religioner. Verket tillämpar cirkelns berättande möjligheter, utan varken början eller slut.
Till verket hör ett ljudlandskap av Shenyan Hou, som illustrerar ljusets berättelser. Verket består av 180 ljuskällor och fyra animationer som utgör en hypnotisk loop. Verket stöds av Franska institutet i Finland.
Verket ses bäst från amfiteaterns läktare.
Förevisningstid: Dagligen kl. 17-22
Franska Philippe Morvan är en visuell designer som har specialiserat sig på att skapa konst- och scenbelysning i stadsrum, som parker, torg och ljusfestivaler. Morvans erfarenhet av stora film-, cirkus- och teaterproduktioner har lärt honom att verka som en del av samfundet. Många av hans ljusverk har uppkommit i samarbete med lokalbefolkningen och studenter. Morvan anpassar alltid sina verk efter det tillgängliga rummet, för att överraska publiken.
Ring[z] är en fortsättning på Morvans verk som bygger på cirkelns formspråk. Morvans verk Cosmogole på Operans amfiteater vid Lux Helsinki 2013 banade väg för det kommande verket.
Ljuskonstutställningen Lux IN, som arrangeras för första gången, omfattar nästan tjugo verk, från industriell minimalism till videokonst. I Sjökabelhall kan man visa allt
mångsidigare ljusverk inomhus. På loftet på Sjökabelhallens andra våning ses sju verk av Konstuniversitetets ljusdesignstuderande på kursen "Ljus som bildkonst".
I Lux Lounge mitt i hallen kan besökarna koppla av med förfriskningar och se på dokumentärvideor om ljuskonstens närhistoria. I samarbete med Kabelfabriken.
Adress: Tallbergsgatan 1. Besökare kan ta sig till utställningen med spårvagn 8, bussarna 20, 21V, 65A och 66A samt metron (Gräsviken).
Bilder:
Övre bilden: Teemu Määttänen, Noisescape
Nedre bilden: Antti Pussinen & Martta-Kaisa Virta: Medicine City
Höger: Brainwave Music LAB: Hyperpeili
Förevisningstid: Dagligen kl. 14-22
Entropi, termodynamikens andra huvudsats, mäter ett systems benägenhet till spontan förändring. Entropin beskriver den accelererande processen av oordning i världsalltet. Alla system tenderar att utvecklas mot ökad entropi; skillnaderna mellan stater och samfund försvinner gradvis. Entropi är även tecken på tidens riktning: entropiprocessen är oåterkallelig.
Terike Haapoja representerade Finland i Venedigbiennalen i året 2013.
Ljusverket har inspirerats av estetiken i tidiga fickräknare och digitalur. I verket bildar tiotals lysrör kantigt formade ord som skrivits av den kanadensiska poeten och författaren Daniel Canty. Verket innehåller även ljud.
Brainwave Music LAB undersöker och utvecklar interaktionssystem som reagerar på elektriska fenomen i hjärnan och andra biofysikaliska processer. Interaktionssystemen förvandlas till förnimbara undersökningsobjekt som indikeras av musik skapad av neuroimpulser. Verket stöds av stiftelsen Koneen säätiö.
I videomontaget sammanflätas ljusen från olika storstäder till ett och samma nätverk av ljus som täcker vår planet. På den norra kanten av nätverket, i skenet av en glödlampa, diskuterar en grupp finländare begreppet ”världens ljus” – och sin relation till det.
– Världen innehåller just så mycket ljus som människan kan skapa. Vare sig jag vill det eller inte, så finns det mera ljus i morgon än i dag, och då blir den enda möjligheten att jag tar mig ut ur ljuset.
- Rädslan är en viktig sak som förknippas med mörker. Människan behöver mycket konstgjort ljus för att på något sätt hålla rädslan på avstånd.
Rest är en stunds vila från vardagens stormar,
dagens glödande återstod i fiskarens hand,
ett brev till Caliban,
en upplyst ö att somna på.
I samarbete med Galleri Kandela.
Indiska oceanen, Atlanten, Medelhavet, Östersjön. I verket möter en massa av böljande vågor en böljande yta och en linje som ritas för hand möter programmerad datorgrafik. Verket, som ger uttryck för vågornas skönhet, består av 78 plywoodskivor och bilder som projiceras på dem. Noisescape är ett ljusverk som har specialdesignats för Lux Helsinki. Verket har stötts av centret för forskande teaterarbete vid Tammerfors universitet.
The Red Horizon (den röda horisonten) studerar seendet av ljus, rum och färger. Bakom en upphängd ram finns en röd ljuskälla, vars ljus upplöses som en horisont på ytan av en film som spänts på ramen och utgör ett ljuslandskap som fortsätter i oändlighet. Det monokromatiska blå ljuset tonar bort i verkets bakgrund i avlägsenheten och förstärker samtidigt närheten och närvaron av den röda horisonten.
Det stora verket, som är belyst på insidan, överraskar publiken. Det första intrycket är ett vackert, förtrollande nattligt stadslandskap, men vid en närmare granskning av verkets material anas ett större djup. Medicine City är tillverkat av tiotusentals tomma läkemedelsförpackningar av aluminium.
Verket berättar om medikaliseringen av vårt samhälle. Även staden kan verka som en medicin mot ensamhet och ljuset som en medicin mot rädsla.
Verket får publiken att känna att rummet runtomkring rör sig – som om man satt i ett tåg som kör genom en tunnel. I det funktionella verket rör sig ljuset genom flera cirkelformer och reflekterar rörliga skuggor i taket och på väggarna. Ljusets hastighet förändras varje gång: från hisnande hastigheter till lugnare, hypnotiska intryck.
Den rumsliga installationen visades sommaren 1995 på konstcentret Retretti. Verket förstördes i samband med utställningen på grund av fuktproblemen i Retretti. En rekonstruktion av verket har gjorts för den här utställningen.
I verket utsätter sig upplevaren frivilligt för chocker. När upplevaren rör sin skugga, kan han eller hon se hur skuggans olika former förändras oberoende av upplevare. Skuggan fylls senare av nytt material.
Verket försöker påverka människan precis som musik. Upplevaren placeras på en plats där ryggen, den otrygga sidan, ställs mot olika föremål. Upplevaren vet att föremålen snart börjar fungera, och då känner han eller hon händelser i både kroppen och sinnet. Kontakten med den fysiska personen som har åstadkommit händelserna är indirekt, men reaktionerna på dem är äkta.
Verket beskriver händelser där människan genom olika skeenden förvandlas till is.
Sju portar ingår i en serie verk där Ervasti arbetar med speglar och reflekterande ljus. Ljusformerna som reflekteras via speglar på väggen skapar immateriella illusioner av rum och föränderliga färgkompositioner.
En lupp är ett verktyg för att se – till exempel den förstorande luppen som fotografer använder. Som en reflektion av speglarna uppstår en kalejdoskopaktig bild av en annan verklighet.
Konstuniversitetets ljusdesignstuderande
Ljus som bildkonst
Man kan inte se sig själv i ett landskap.
Suojaväri/Camouflage är en skulptur av försvinnande, reflektioner eller oändligt sken. Ytan är gränsen mellan människan och världen, den synligaste människoformen. Den är dock endast en spegelbild av miljön, en reflektion i blicken eller ljusets rörelse på huden.
Har du någonsin lagt märke till de tusentals blodkärl som kryssar på din näthinna? Titta noga. De finns där. Du har bara glömt dem.
Enimmäkseen hyvä näkyvyys trevar efter synsinnets gränser. Den sitter på kanten av synfältet och tittar över.
Phototropism (sv. fototropism/heliotropism) = att växa eller röra sig mot ljuset. (gr. "tropos" – att vända). Hos djur kallas reaktionen även för fototaxis.
Syftet med att studera världen är inte endast att skapa nya symboler, utan att förstå dess materiella väsen.
"Verket är ett skede i en process där jag studerar relationen mellan konstgjort ljus och livet i vårt samhälle. Jag studerar de biologiska, sociologiska, ekonomiska och psykologiska kopplingar som upplöser vår ödesdigra förkärlek till att kontrollera det gudomliga ljuset dygnet runt samt våra frenetiska drömmar om outsinliga energikällor."
Verho arbetar i gränslandet mellan populärkultur och högkultur. Hans installation granskar disproportionen mellan inre och yttre rum samt mellan minne och inspelning.
Ryssland har på grund av sin politik redan länge figurerat i globala medier. Eurasianisterna motsätter sig influenser från väst och att Ryssland blir västerländskt. Demonstranter och sexuella minoriteter har under den senaste tiden stött på stort motstånd från statens håll.
Verket är en protest mot idéerna i Rysslands politik.
Sinisten välissä är ett verk om färger som syns mellan två blå färger – havet och himlen. En enorm mängd färger möter varandra varje dygnets 24 timmar.
Fem avlägsna platser på jorden, där dessa två blå färger möts i mycket olika miljöer, har valts. Mötena omvandlas till färgat ljus i verket. Verkets rytm bestäms av solens gång på de utvalda platserna den här tiden på året. Solens gång har förkortats till fem minuter.
De fem utvalda platserna är Svalbard i Norge, Korpo i Finland, Santiago på Kap Verde, Tasmanien i Australien samt Antarktis.
Ljuset reser återigen med spårvagn – Lux Ratikka från Lux Helsinki 2013 är tillbaka på rälsen. Spårvagnen blir ett rörligt ljusverk som åker runt på räls i centrum under festivalen mellan kl. 17 och 22. Passagerare kan inte stiga ombord på spårvagnen.
Förevisningstid: Dagligen kl. 17-22
Ljusfenomenet genomförs med programmerbara led-strålkastare avsedda för teaterbruk. På grund av att strålkastarna är mycket energisnåla är elförbrukningen för hela verket under 3 000 watt. Designen tar även hänsyn till trafiksäkerheten. Konstuniversitetets Teaterhögskolans ljusdesignstuderande Riikka Karjalainen och Alexander Salvesen ansvarar för verkets design och genomförande.
Partners
In collaboration with
