Kabelfabriken, Sjökabelhallen
Ljuskonstutställningen: Lux IN
Ljuskonstutställningen Lux IN, som arrangeras för första gången, omfattar nästan tjugo verk, från industriell minimalism till videokonst. I Sjökabelhall kan man visa allt
mångsidigare ljusverk inomhus. På loftet på Sjökabelhallens andra våning ses sju verk av Konstuniversitetets ljusdesignstuderande på kursen "Ljus som bildkonst".
I Lux Lounge mitt i hallen kan besökarna koppla av med förfriskningar och se på dokumentärvideor om ljuskonstens närhistoria. I samarbete med Kabelfabriken.
Adress: Tallbergsgatan 1. Besökare kan ta sig till utställningen med spårvagn 8, bussarna 20, 21V, 65A och 66A samt metron (Gräsviken).
Bilder:
Övre bilden: Teemu Määttänen, Noisescape
Nedre bilden: Antti Pussinen & Martta-Kaisa Virta: Medicine City
Höger: Brainwave Music LAB: Hyperpeili
Förevisningstid: Dagligen kl. 14-22
Konstverk, första våningen
Terike Haapoja: Entropy (Entropi)
Entropi, termodynamikens andra huvudsats, mäter ett systems benägenhet till spontan förändring. Entropin beskriver den accelererande processen av oordning i världsalltet. Alla system tenderar att utvecklas mot ökad entropi; skillnaderna mellan stater och samfund försvinner gradvis. Entropi är även tecken på tidens riktning: entropiprocessen är oåterkallelig.
Terike Haapoja representerade Finland i Venedigbiennalen i året 2013.
Mikko Hynninen & Daniel Canty: Operator
Ljusverket har inspirerats av estetiken i tidiga fickräknare och digitalur. I verket bildar tiotals lysrör kantigt formade ord som skrivits av den kanadensiska poeten och författaren Daniel Canty. Verket innehåller även ljud.
Brainwave Music LAB: Hyperpeili (Hyperspegeln)
Brainwave Music LAB undersöker och utvecklar interaktionssystem som reagerar på elektriska fenomen i hjärnan och andra biofysikaliska processer. Interaktionssystemen förvandlas till förnimbara undersökningsobjekt som indikeras av musik skapad av neuroimpulser. Verket stöds av stiftelsen Koneen säätiö.
Jari Haanperä: Maailman valo
I videomontaget sammanflätas ljusen från olika storstäder till ett och samma nätverk av ljus som täcker vår planet. På den norra kanten av nätverket, i skenet av en glödlampa, diskuterar en grupp finländare begreppet ”världens ljus” – och sin relation till det.
– Världen innehåller just så mycket ljus som människan kan skapa. Vare sig jag vill det eller inte, så finns det mera ljus i morgon än i dag, och då blir den enda möjligheten att jag tar mig ut ur ljuset.
- Rädslan är en viktig sak som förknippas med mörker. Människan behöver mycket konstgjort ljus för att på något sätt hålla rädslan på avstånd.
Mia Kivinen & Helena Kallio & Ina Aaltojärvi: Rest
Rest är en stunds vila från vardagens stormar,
dagens glödande återstod i fiskarens hand,
ett brev till Caliban,
en upplyst ö att somna på.
I samarbete med Galleri Kandela.
Teemu Määttänen: Noisescape
Indiska oceanen, Atlanten, Medelhavet, Östersjön. I verket möter en massa av böljande vågor en böljande yta och en linje som ritas för hand möter programmerad datorgrafik. Verket, som ger uttryck för vågornas skönhet, består av 78 plywoodskivor och bilder som projiceras på dem. Noisescape är ett ljusverk som har specialdesignats för Lux Helsinki. Verket har stötts av centret för forskande teaterarbete vid Tammerfors universitet.
Juha Rouhikoski: The Red Horizon
The Red Horizon (den röda horisonten) studerar seendet av ljus, rum och färger. Bakom en upphängd ram finns en röd ljuskälla, vars ljus upplöses som en horisont på ytan av en film som spänts på ramen och utgör ett ljuslandskap som fortsätter i oändlighet. Det monokromatiska blå ljuset tonar bort i verkets bakgrund i avlägsenheten och förstärker samtidigt närheten och närvaron av den röda horisonten.
Antti Pussinen & Martta-Kaisa Virta: Medicine City
Det stora verket, som är belyst på insidan, överraskar publiken. Det första intrycket är ett vackert, förtrollande nattligt stadslandskap, men vid en närmare granskning av verkets material anas ett större djup. Medicine City är tillverkat av tiotusentals tomma läkemedelsförpackningar av aluminium.
Verket berättar om medikaliseringen av vårt samhälle. Även staden kan verka som en medicin mot ensamhet och ljuset som en medicin mot rädsla.
Petri Eskelinen: Tunnelin malli (Tunnelns modell)
Verket får publiken att känna att rummet runtomkring rör sig – som om man satt i ett tåg som kör genom en tunnel. I det funktionella verket rör sig ljuset genom flera cirkelformer och reflekterar rörliga skuggor i taket och på väggarna. Ljusets hastighet förändras varje gång: från hisnande hastigheter till lugnare, hypnotiska intryck.
Markku Uimonen: Shadow of Light
Den rumsliga installationen visades sommaren 1995 på konstcentret Retretti. Verket förstördes i samband med utställningen på grund av fuktproblemen i Retretti. En rekonstruktion av verket har gjorts för den här utställningen.
Ainu Palmu & Tuomas Norvio: Jäällä (På isen)
I verket utsätter sig upplevaren frivilligt för chocker. När upplevaren rör sin skugga, kan han eller hon se hur skuggans olika former förändras oberoende av upplevare. Skuggan fylls senare av nytt material.
Verket försöker påverka människan precis som musik. Upplevaren placeras på en plats där ryggen, den otrygga sidan, ställs mot olika föremål. Upplevaren vet att föremålen snart börjar fungera, och då känner han eller hon händelser i både kroppen och sinnet. Kontakten med den fysiska personen som har åstadkommit händelserna är indirekt, men reaktionerna på dem är äkta.
Verket beskriver händelser där människan genom olika skeenden förvandlas till is.
Tarja Ervasti: Sju portar
Sju portar ingår i en serie verk där Ervasti arbetar med speglar och reflekterande ljus. Ljusformerna som reflekteras via speglar på väggen skapar immateriella illusioner av rum och föränderliga färgkompositioner.
Tarja Ervasti: Infinity Loupe
En lupp är ett verktyg för att se – till exempel den förstorande luppen som fotografer använder. Som en reflektion av speglarna uppstår en kalejdoskopaktig bild av en annan verklighet.
Konstverk, andra våningen
Konstuniversitetets ljusdesignstuderande
Ljus som bildkonst
Anniina Veijalainen: Suojaväri/Camouflage
Man kan inte se sig själv i ett landskap.
Suojaväri/Camouflage är en skulptur av försvinnande, reflektioner eller oändligt sken. Ytan är gränsen mellan människan och världen, den synligaste människoformen. Den är dock endast en spegelbild av miljön, en reflektion i blicken eller ljusets rörelse på huden.
Immanuel Pax: Enimmäkseen hyvä näkyvyys (Mest god sikt)
Har du någonsin lagt märke till de tusentals blodkärl som kryssar på din näthinna? Titta noga. De finns där. Du har bara glömt dem.
Enimmäkseen hyvä näkyvyys trevar efter synsinnets gränser. Den sitter på kanten av synfältet och tittar över.
Milla Martikainen: Phototropic love
Phototropism (sv. fototropism/heliotropism) = att växa eller röra sig mot ljuset. (gr. "tropos" – att vända). Hos djur kallas reaktionen även för fototaxis.
Syftet med att studera världen är inte endast att skapa nya symboler, utan att förstå dess materiella väsen.
"Verket är ett skede i en process där jag studerar relationen mellan konstgjort ljus och livet i vårt samhälle. Jag studerar de biologiska, sociologiska, ekonomiska och psykologiska kopplingar som upplöser vår ödesdigra förkärlek till att kontrollera det gudomliga ljuset dygnet runt samt våra frenetiska drömmar om outsinliga energikällor."
Anton Verho: Narrative Codes
Verho arbetar i gränslandet mellan populärkultur och högkultur. Hans installation granskar disproportionen mellan inre och yttre rum samt mellan minne och inspelning.
Ville Mäkelä: Vladimir
Ryssland har på grund av sin politik redan länge figurerat i globala medier. Eurasianisterna motsätter sig influenser från väst och att Ryssland blir västerländskt. Demonstranter och sexuella minoriteter har under den senaste tiden stött på stort motstånd från statens håll.
Verket är en protest mot idéerna i Rysslands politik.
Petri Tuhkanen: Sinisten välissä (Mellan blå färger)
Sinisten välissä är ett verk om färger som syns mellan två blå färger – havet och himlen. En enorm mängd färger möter varandra varje dygnets 24 timmar.
Fem avlägsna platser på jorden, där dessa två blå färger möts i mycket olika miljöer, har valts. Mötena omvandlas till färgat ljus i verket. Verkets rytm bestäms av solens gång på de utvalda platserna den här tiden på året. Solens gång har förkortats till fem minuter.
De fem utvalda platserna är Svalbard i Norge, Korpo i Finland, Santiago på Kap Verde, Tasmanien i Australien samt Antarktis.
